onsdag 19 september 2007

blogg

Jag har lite tid till att surfa på jobbet. Kan vara så att jag inte har något och göra mellan jobben, och då blir det ganska självklart att man paddlar ut på sin surfbräda i cyberrymden(cybervattnet?). Framför allt så blir det en del bloggar man följer. Och när man har surfat på alla intressanta sidor och bloggar man kan surfa på, så blir det lätt att man klickar på länkar här och var. En del av dom länkarna leder till jävligt tragiska bloggar, där folk bara skriver om hur jävla dåligt dom mår och hur synd det är om dom. Jag fattar fan inte varför man skriver ner sånt i sin blogg? Eller jo det gör jag ju visst, det är väl någon sorts terapi, att få ut allt. Okej, jag fattar att man skriver om hur dåligt man mår, men varför i hela skärselden vill man läsa det? Det måste ju bara vara deppiga, miserabla människor som läser och lämnar en känslosam kommentar. Fan, varför läser man om en människas problem som man aldrig har träffat? Känner man sig deppig kan man väl fan försöka bli uppåt! Gör någonting som man blir glad av?

Samtidigt är det schyst att folk sitter och skiver ner sina tankar och känslor. Det är ju så all bra konst blir till, typ. Men det jag sitter här och är mäkta arg över är att folk tycker så synd om sig själva. Försök och ryck up er!

Bra exmpel på det texten handlar om:
http://runarsdotter.blogg.se/
http://trossystrar.blogspot.com/

(ni blir inte på bra humör och känner att det hade kanske hade vart skoj och kasta frisbee med sina vänner i parken)

Ha det bra!
J

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hej! Jag har just läst om problemet du hade idag med andra människors bloggar, och jag måste säga att jag missade poängen med den stora konst som du - om jag förstod det rätt - anser att allt nedskrivande av tankar är besläktat med.
Vill du förklara?

schmér sa...

Jag var nog lite luddigt i mitt skrivande.
Lars, vad jag menade med konst så är det mestadels poesi och musik som jag syftade på. Dans kanske inte har samma koppling.